Ibland får man den där känslan av att man är alldeles, alldeles ensam i stora, vida världen. Som om att alla andra har någon de håller av och blir avhållna utav. Som om att jag hade min chans med den där tjejen, men att det nu är förbi.
Som om man kommer att leva livet ensam.
I sådana situationer får jag påminna mig: Jag är 18. Jag kommer knappast vara ensam livet ut. Kunde Hawking kan fan jag också! (Bara det att Hawking är myyyyycket smartare än mig osv....!) Det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar