Då jag själv skriver mycket var ju detta ett citat jag föll för ordentligt:
– Jag är väldigt noggrann, vilket kommer från min bakgrund som forskare. Och jag är väldigt strikt när det gäller deadlines, vilket många andra författare inte är. Jag är inte särskilt artistisk, utan skriver ett visst antal ord varje dag. Jag är väldigt analytisk i min syn på skrivande.Och angående Gail Carrigers böcker är detta något som fick mig att vilja läsa dem:
Det dricks oerhörda mängder te och gås på bjudningar, och i inledningsscenen i ”Själlös” tampas hjältinnan med en vampyr som till hennes stora sorg hinner sätta i sig en efterlängtad kolabakelse innan hon sticker hårnålen mellan hans revben.
Böckerna vänder också uppoch-ned på de vanligaste stereotyperna i vampyrfiktion, där den oftast manliga vampyren är själlös och rationell medan den mänskliga kvinnan är känslostyrd. I Gail Carrigers bokvärld är vampyrerna tvärtom odödliga på grund av att de har för mycket själ, och hjältinnan Alexia är motpolen: själlös och rationell.
– Verklighetens viktorianska vetenskapsmän resonerade mycket kring religion och vetenskap och försökte till exempel väga själen. Hur hade de tacklat mysteriet med odöda varelser? I min värld har de kommit fram till att de har för mycket liv och själ. Alexia däremot är en motpol, som kan neutralisera vampyrernas krafter. Och det har effekter på hennes personlighet, hon är praktisk och logisk och har en ganska märklig syn på världen.Det låter liksom som om jag och Alexia skulle komma ganska bra överrens och vad är väl bättre än huvudpersoner som man känner medhåll för?
Är helt enkelt väldigt pepp på att läsa Carrigers böcker! ^w^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar