onsdag 29 februari 2012

Kannibalism


Kannibalen kanske man borde kalla mig nu, då jag för glatta livet sitter och knaprar nördar med äpple- och citronsmak. Det är nästan som om jag och Niklas haft stora godisbytardagen då vi båda gav varandra godis idag. Är inte dessa helt fantastiska? Det som jag inte kan låta bli att tycka är väldigt roligt också är att jag dagen till är klädd i min nördT-shirt från den amerikanska godiskedjan Sugar. Kunde det bli mer roligt och sammanträffande?

Lägg märke till texten som står på baksidan av paketet också. Så kul! (Älskar godismärket Wonka, som säljs på affären Sugar.)

Ett muskelberg till boss

Nog för att jag gillar Kanji i TV-spelet Persona4 utgivet av Atlus, men hur söt och fin och gay han än är så blir jag fullkomligt skogstokig på hans jäkla odödlighetsfasoner!!! Ännu värre blir det ju av vetskapen om att Squiddo inte kommer komma till min undsättning förrän om över en vecka typ, och att hon dessutom alltid snackat om hur fruktansvärt lätt han är att ta kål på. Lätt my arse!! (Or his...)

Jag ger officiellt upp med dödandet av denna boss tills jag får proffesionell hjälp. Tills dess får jag helt enkelt roa mig med anime, manga, böcker och redigering av min bok. (Trots att mitt hjärta gråter av gameabstinens...)

tisdag 28 februari 2012

Kuroshitsuji

Oki, då har man sett klart (bortsätt från en OVA) första säsongen av animen Kuroshitsuji. Jag tänkte skriva en liten snabbresumé av mina tankar om serien, men inleder bara först med att uppmana starkt till att se den och själv skaffa sig en åsiktsbank.

Black Butler, som serien heter på engelska, är otroligt vältecknad. Detaljerna är många och manuset välskrivet. Varenda karaktär verkar ha en bakgrundshistoria samt en välgenomarbetad personlighet. Efter ett avsnitt måste man se ett till, så är hela animen uppbyggd.

Kuroshitsuji handlar om en ung kille vars namn är Ciel. Hans föräldrar är döda och detta har gjort att han är den enda överlevaren ur det anrika Phantomhive-släktet. Han är alltså, trots sin ringa ålder, satt i greveposition. Dock visar det sig tidigt in i berättelsen att Ciel har många hemligheter. Exempelvis så har han en minst sagt tragisk bakgrund (och då inte enbart på grund av att ha sett sina föräldrar brinna inne), vilket är en av anledningarna till att han i utbyte mot sin själ skaffat sig en demon till bundsförvant. Denna demon är direkt tagen från helvetet och är vid namn Sebastian. Sebastian agerar Ciels butler tills dess att Ciel fått utmäta sin rättvärdiga hämd, då Sebastian sedan blivit lovad Ciels själ samt att äta honom levande.

Redan på den korta beskrivningen av historien kan man ju förstå varför jag älskar den. Men det finns faktiskt flera anledningar till min stora kärlek till Kuroshitsuji. Serien är bitvis väldigt rå, nästintill osmaklig, då den är fylld till bredden av ihopsydda - halft föruttnade - människor, resor till helvetets mest ångestladdade hav och levande dockor som dödar till ackompanjemang av musik. Det finns många olika, minst sagt suspekta, karaktärsskilldringar och animen igenom byggs det hela tiden upp för mera blod och våld (och ibland även sex, för att götta till det riktigt ordentligt, haha~).

Dock finns det en ganska stor flopp med denna annars så underbara anime. Det är nämligen så att för att "spejsa till det lite" är var och vartannat avsnitt innehållandes blajhumor. Alltså på typ nivån av att halka på bananskal. Okej, jag fattar grejen, det är en jättestor japansk TV-satsning som är tänkt att innehålla fanservice till bristningsgränsen, men vadå, jag är ju ett fan och jag älskar service, men jag nöjer mig mer än gärna med pairinget mellan Ciel och Sebastian, alternativt lite Griell och Undertaker-kärlek. Det behövs inte alltid IQ-befriad humor för att lätta upp stämningen, utan oftast räcker det gott och väl med andra, mer seriösa, verktyg.

Men vill ändå inte avskräcka er, för den här animen gjorde mig obsessed! Se den! Do it!

Lite sportlovstankar

Det är helt fantastiskt att ha sportlov nu. Jag njuter verkligen till fullo av att under en femdagarsperiod inte behöva ta den där ångestvägen till plugget varje morgon. Dock är det ju så töntigt och onödigt att jag istället för att uttnyttja min lediga tid till att göra precis allt det som jag älskar mest av allt så går jag runt med andan i halsen och tänker på alla 'borden' och 'måsten'. Varför kan man inte bara vara nöjd över att man är den man är och gillar att göra det man gillar att göra? Egentligen finns det ju liksom ingenting att oroa sig över. Allt kommer vara klart tills dess att det ska vara det och jag har all tid i världen att sitta och spela TV-spel eller läsa manga eller kolla animes eller vad jag nu känner för! I längden ska man alltid göra det man mår bäst av, så det så!

måndag 27 februari 2012

POCKYFEVER



Som skrivet i förra inlägget så har jag idag varit ute och köpt godis och en softdrink. Alltså Pocky och vindruvsdricka är verkligen inte bara gott, utan också identitetsgrundande. Det är sant! Jag lovar att man inte bara köper sötsaker när man handlar detta, utan att det även är ens personlighet som man betalar för! (Jag är säker på att alla nördar håller med mig om detta, även om alla kanske inte är beredda att erkänna det.)

Jag köpte alltså Pocky (i brist på koalor (läs: Lotte) så äter man pinnar) och en vindruvsdricka som var fantastiskt toppenbra, såklart. Mina Pocky är de översta med blåbärssmak, de undre med lichi är nämligen till Niklas. Tänkte att eftersom han alltid pratar om att det är hans favoritsmak på allt i hela världen så bör han ju testa den smaken på japanskt godis också.

(Är det förresten bara jag som tycker det är jättejätteroligt att blåbären är 8% blåbär medan lichi endast 7%? Humor!!)

ps. Drick vindruvssmak från asiatiska mataffärer. Gör det bara! Det luktar som det smakar och det är bäst!!! ds.

Nyfixat rum


Här är då mitt nyfixade rum, med den nya garderoben och allt. Hade jag varit skillad så hade ni ju fått lite före- och efterbilder istället, men ni får trösta er med att ni i varje fall fick Kujubiki Unbalance! Jag är väl medveten om att videon inte är den bästa och att det tyvärr inte går att kalla det stilgrepp heller, så därför får ni en liten snabbförklaring. (Testa att köra rullen med ena handen och filma med andra samtidigt som du garvar åt dig själv för hur fantastiskt fulkul du är. Det är inte det lättaste, men ack, vilket partytrick!)

Förklaring:
- Förut hade jag en blå mokajäng över hela dörren, men  nu är den puts väck. Musen och min uchiwa lät jag dock hänga kvar, för det är ju ändå cred att ha det på dörrkrokarna säg.
- Byrån stod förut framför sängen, men dit har jag nu istället flyttat skåpet (fast då vänt det med ryggen mot väggen). Det ger ett betydligt mer ljusare och större intryck av hela rummet i sig. En bredare bokhylla och en CD-hylla är helt borttagna då så pass mycket skit rensades bort att jag inte längre behövde dem.
- Den vita garderoben med dörrar är helt ny. (Helt ny och helt fantastisk!) Jag har en klädstång med flera galgar samt fack för accessoarer och en hylla för tjocktröjor där inne nu. 100 poäng till Sheldondelen av mig! (Dvs. den delen som står för "ordning och reda, pengar på fredag".)
- Ovanför mitt skrivbord har jag komponerat ihop min bibel(läs: manga)hylla. Känns underbart nördigt att sitta och skriva under den.

Och det var typ det. Helgens äventyr i en minimifilm!

Nu: ut på äventyr till Asian Foodmarket i jakt på goda softdrinks!

söndag 26 februari 2012

Symphony of Science - the Quantum World!


Världens bästa och mest catchy vetenskapshit! Fierce! Det allra grymmaste är ju ändå det faktum att de ändrat allas röster förutom Hawkings då han har en passande talsyntes. Som sagt: FIERCE!

Kuroshitsuji - iPod


Har man sätt Kuroshitsuji så är ju detta något av det mest klockrena man kan komma över! Allt är så rätt för deras personligheter. Jag vet att jag är en ingrodd animenörd som roas av detta, men det går ju inte att kalla det annat än fantastiskt när alla låtar stämmer så otroligt väl in på deras respektive karaktärer. Att checka iPodsen till mina favvoanimes har blivit något av ett obsession för mig nu, tror jag...

lördag 25 februari 2012

Fina detaljer och annat peppt

Idag har det varit en ganska "låg" uppdatering (om man utgår ifrån vad som varit mina ambitioner). Jag har nämligen haft fullt upp med att rensa ut i mitt rum. Än är det inte klart, men jisses Amalia var det kommer bli fantastiskt i slutändan! Imorgon är planen att dra in till IKEA så då lär det ju bli en fotoblogg upplagt här på kvällskvisten med en hel del bildbevis på Emms nyskapade högkvarter! (Bara det faktum att all min manga är förflyttad till ovanför mitt skrivbord är ju helt fantastiskt bara det!)

Men nu, lite andra nördigheter. Är det inte helt grymt när man har en langare? Och nu snackar jag faktiskt inte droger eller något sådant, utan endast tips. Tips på filmer, böcker, serier, anime, manga, med mera. Squiddo är nog lite av min typiska langare av sådant, plus att jag har många fler därtill. Grymt! Bilden ovan är föreställande hennes hand. Hon hade skrivit av en lista på saker jag ville att hon skulle låna ut till mig (några volymer One Piece, lite The Big Bang Theory och en Death Notebok) och det faktum att hon skrev pepp allra överst bara för att jag skrivit det som kom ihåg på hennes lista gjorde min dag. Det är sådana detaljer som får mig att jubla högt inombords. Sådant som jag blir alldeles sådär löjligt glad av. Det och spontana gapskratt är nog något av det bästa jag vet.

Åh, nu blev jag helt plötsligt lite sådär kompiskär. Jag skulle kunna skriva en lista på alla fina människor jag har omkring mig som jag gillar så, men gör inte det. Inte så likt mig att bli all emotional stuff över bloggen, är nog något för rationell för det kanske. (Sherlocked! Skämt åsido.) Är pepp i alla fall! Pepp på livet!

fredag 24 februari 2012

Brådis live


Den tidigare utlovade videosnutten med Brådis. Man måste ju älska indiepop på svenska framfört på världens minsta lummiga bar inspelat med 8mm-appen till iPhonen. Så är det ju bara! HIPSTA OVERLOAD! Ändå peppt~

Klubb B i Gamla Stan

Igår var det en fin dag/kväll. Många saker hände. Jag kommer dock i detta inlägg endast fokusera på kvällen, för att på så sätt bespara er en smärre chock av bokstäver i ordkombinationer.

Jag, Squiddo, Bronkan och Frej var på Sankta Klaras i Gamla Stan på Klubb B. Det var två band som skulle spela: Brådis och Eine Kleine Deutsche. Båda bra, om än det sista kanske någon decibelnivå för högt~ (Hej Emm, 84.) Vi drack öl och hade det götta. Väldigt fint!

Det var en väldigt liten lokal, vilket gjorde det ännu mer härligt. Jag gillar liksom när det är en uppsluppen och familjär stämning, då känner jag mig trygg och pepp. Tyvärr var det inte fullsmockat med människor, vilket var tråkigt för La Familla som är Klubb B, men nästa gång kanske?! (Jag kan ju personligen tycka att det är ganska lame att atenda ett event på facebook för att sedan inte dyka upp...) Blev tyvärr inte så mycket bilder från igår tagna med min Hipstamatic, men Bronk gjorde en video på Brådis, som jag kommer posta i ett inlägg lite senare ikväll.

Vad är väl av större vikt än att köpa en Ramslösa (Loka?) Vattenmelon och ha på tuben in?, kan man ju fråga sig. Squiddo fick stå för den grejen.
 Finaste Bronkobert väl där.
 Jag med en öl som var större en hela mig, nästan i alla fall. Det blev alltså en kväll med öl och Emm istället för Emm och öl.

Och så en liten hälsning från systra min när vi kom hem mitt i natten. Denna hängde prydligt på hallspegeln.

Välkommen

IRASSHAIMASE!!!!!!!!!!!! (Välkommen på japanska.)

Detta är alltså min nya blogg, ballt! Datadatadata!!!

För er nya:
Jag heter Emm och den 24 februari 2012 så är (var?) jag 18 år. Bodde då också i Stockholm och gillade manga, anime, böcker, filmer, att skriva och spela TV-spel. Gillade att trolla runt med vänner samt att sitta och filosofera över mig själv som den enda på jorden med eget intellekt. (Tänk om alla andra vore cyborgs? Tänk om JAG vore en cyborg?!)

Tyckte också om kläder. Då framförallt Cheap Mondayjeans, Converse, hoodies, T-shirt med tryck samt skjorta och fluga om andan faller på.

Trodde på vetenskapen och det egna intellektet. Hade också blivit mindre PK än tidigare. Mina framtidsdrömmar bestod då av att bli flytande i japanskaspråket, bli publicerad författare så att man kan köpa mig på bokhandlar och antingen bli fysiker, hjärnforskare eller forskare inom robotik.

Skriver allt i dåtid eftersom saker ändras innan man hinner äta upp sin dumpling.