Kuroshitsuji

Oki, då har man sett klart (bortsätt från en OVA) första säsongen av animen Kuroshitsuji. Jag tänkte skriva en liten snabbresumé av mina tankar om serien, men inleder bara först med att uppmana starkt till att se den och själv skaffa sig en åsiktsbank.

Black Butler, som serien heter på engelska, är otroligt vältecknad. Detaljerna är många och manuset välskrivet. Varenda karaktär verkar ha en bakgrundshistoria samt en välgenomarbetad personlighet. Efter ett avsnitt måste man se ett till, så är hela animen uppbyggd.

Kuroshitsuji handlar om en ung kille vars namn är Ciel. Hans föräldrar är döda och detta har gjort att han är den enda överlevaren ur det anrika Phantomhive-släktet. Han är alltså, trots sin ringa ålder, satt i greveposition. Dock visar det sig tidigt in i berättelsen att Ciel har många hemligheter. Exempelvis så har han en minst sagt tragisk bakgrund (och då inte enbart på grund av att ha sett sina föräldrar brinna inne), vilket är en av anledningarna till att han i utbyte mot sin själ skaffat sig en demon till bundsförvant. Denna demon är direkt tagen från helvetet och är vid namn Sebastian. Sebastian agerar Ciels butler tills dess att Ciel fått utmäta sin rättvärdiga hämd, då Sebastian sedan blivit lovad Ciels själ samt att äta honom levande.

Redan på den korta beskrivningen av historien kan man ju förstå varför jag älskar den. Men det finns faktiskt flera anledningar till min stora kärlek till Kuroshitsuji. Serien är bitvis väldigt rå, nästintill osmaklig, då den är fylld till bredden av ihopsydda - halft föruttnade - människor, resor till helvetets mest ångestladdade hav och levande dockor som dödar till ackompanjemang av musik. Det finns många olika, minst sagt suspekta, karaktärsskilldringar och animen igenom byggs det hela tiden upp för mera blod och våld (och ibland även sex, för att götta till det riktigt ordentligt, haha~).

Dock finns det en ganska stor flopp med denna annars så underbara anime. Det är nämligen så att för att "spejsa till det lite" är var och vartannat avsnitt innehållandes blajhumor. Alltså på typ nivån av att halka på bananskal. Okej, jag fattar grejen, det är en jättestor japansk TV-satsning som är tänkt att innehålla fanservice till bristningsgränsen, men vadå, jag är ju ett fan och jag älskar service, men jag nöjer mig mer än gärna med pairinget mellan Ciel och Sebastian, alternativt lite Griell och Undertaker-kärlek. Det behövs inte alltid IQ-befriad humor för att lätta upp stämningen, utan oftast räcker det gott och väl med andra, mer seriösa, verktyg.

Men vill ändå inte avskräcka er, för den här animen gjorde mig obsessed! Se den! Do it!