Jag kan ibland tänka att världen är så jättestor och jag är så väldigt, väldigt liten. Detta är väl troligtvis någonting som de allra flesta tänker med jämna mellanrum, men ändå är det inte att förminska. Det är så mycket man vill göra, så mycket man vill åstadkomma, fixa och dona och greja med. Så mycket man vill uppleva och se. Och ändå får jag allt som oftast känslan av att jag inte ens har ett intresse av att se hälften så många saker som många andra verkar vilja. Mitt mål med allting, känns det som, är att ha förmågan att uppleva nya småsaker i min vardag mer eller mindre hela tiden. Att vakna på morgonen med vetskapen om att man även denna dag kommer upptäcka något nytt och givande. Lära sig något, se något, känna-, säga- och uttrycka något nytt. Det är så jag vill leva mitt liv. Det är så jag vill ha det. En sådan framtid jag vill gå till mötes. Och det bästa av allt: Jag tror, eller är nog ganska säker på, att det går åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar