Sätter mig tillrätta. Bakåtlutad på en blå snurrstol. Låren lite isär, tryckta mot armstöden. Fötterna ihop, ena benet något under det andra. Långt nedsjunken i sitsen så att toppen av ryggstödet blir ett nackstöd. Tårna kniper om kanten på skrivbordet. Konstig ställning, men ändå bekväm. Två minuter kvar. Sträcker efter hörlurar. Upp och runt huvudet, försiktigt trätt över öron. En och en halv minut. In med sladden i mobil. Väntan. En minut kvar. En ljudsignal som endast hörs i lurarna. Ett sms. "Okej att ringa nu?" Okej. Väntan som känns som tiotusentals år, men i själva verket blott sträcker sig över någon-några sekund-er. "Hej." "Hej." Leende och rodnader. Fint detta, väldigt fint. Fniss, samtal, finger på sladd. Fint! "Snart igen?" "Okej." "Väldigt snart?" "Mhm, väldigt." "Hur snart?" "Ikväll?" "Det är kväll." "Igen ikväll." "När igen?" "En halvtimme." "Tjugofem minuter?" "Tjugofyra?" "Tjugofyra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar