Jag har ganska länge varit sugen på att snacka på ställen om hur det är att vara rullstolsburen. Det är en väldigt viktig grej då det verkligen kan skapa stor skillnad för efterkommande brainys (jupp, jag tror alla hjärnor av det smartare slaget har medfödda funktionsnedsättningar! Nej, skämt åsido!) om man lyckas agera ögonöppnare för människor. Hur många eller få det än är frågan om.
Som det ser ut idag är funkispolitiken ganska uppdelad i två läger. Ena sidan pratar om sjukdomsbilder, medecineringar, habilitering och offerstatus medan den andra snackar Cola och Rom. (Vilken sida tror ni jag står på?) Nej, men för att inte bara uttrycka allt i random blaj så kan jag väl enkelt säga som så att för mig är det av högsta prioritet att inte komma dit och snacka om min diagnos eller hur pass många grader mina ben går att böja och strecka. Troligtvis kommer jag kanske inte ens nämna vad det är jag har, om så då i medfarten. Jag vill fokusera på allt det där knasiga man varit med om, bara för att man år på fyra hjul iställed för de vanliga benknotorna. Som till exempel det faktum att man fått höra ordet "vagn" tillsammans med onomatopoetiska billjud i samband med ens rulle (och detta yttrat av en rektor!). Eller att man blev grym på tetris på mobilen då aktivitetsdagarna gick ut på att spela brännboll. Sådant vill jag ta upp. Sådant och det faktum att det alltid verkar vara på den funktionshindrades ansvar att se till att man ständigt blir inkluderad i sin egna undervisning. (Sedan kommer jag också kritisera särlösningar och lyfta fram problematiken med att skilja funktionsnedsatta åt från de funktionsfullkomliga också. Det är ju liksom i detta problem som allting bottnar.)
Men visst är det lite peppt ändå?! Jag ska gå in i mörka solglajjer och hörsnäcka och vara agent Volvi 001, eller något i den stilen! Agent Volvi, med rätt att rulla. Dun-dun-dun-duuuuuuun!!!!!!!!!!! 8D
En sak som är jättekonstigt tycker jag är att portarna i ingången till de flesta skolor är så himla tunga. Jag är ganska svag och har väldigt svårt att öppna dem och då slog det mig helt plötsligt att det måste ju vara ännu svårare att öppna en så tung port om man är rullstolsburen. Fasst jag kasnke har fel då får du rätta mig. :) Lycka till iallafall ska bli spännande att läsa i din blogg hur det gick sen!
SvaraRadera/En tjej som tycker din blogg är väldigt intressant och inspirerande. :)
Åh, det är verkligen sant! Har inte tänkt på det tidigare, men skolor överlag är ju verkligen riktigt värdelöst anpassade även då det gäller så enkla saker som dörrar. Spännande. :)
RaderaVad glad jag blir att du gillar min blogg också, vilken fin komplimang! :D