Peppen!!

Just nu känner jag mig väldans pepp och full av energi!! Inte nog med att min käre fader ringde mig mitt i lektionen för att berätta att det kan vara så att jag fått napp på min foto-/prosalyrikbok om att leva med en funktionsnedsättning som gör en rullstolsburen, jag har också slagits av tanken att jag om två månader och 16 dagar lämnar gymnasiet bakom mig för gott!! Snart kommer jag sitta i en universitetsbänk och faktiskt lära mig saker!! (Givetvis har jag lärt mig massvis av stuff på gymnasienivå också, men det blir liksom inte samma sak då det känns som om hela gymnasiet är uppbyggt kring rasterna, medan man på högre studier kommer dit, kör sitt race och drar hem.) Gymnasiet har för mig varit främst bestående av dötid, känns det som. Det har varit så mycket att sitta långt bak i klassrummet läsandes i en bok för att invänta några minuter av effektivt arbete för att sedan återigen ha massvis av dötid. Jag älskar kunskap, men klassammanhang är överlag väldigt oinspirerande så då blir det lätt hänt att man tappar fokus.

UNIVERSITETSPEPP!!!