Nöjd.

Okej, efter en väldigt fin dag hittills med mamma, The Big Bang Theory, gnocci, kakor, kaffe och dammsugare i miniformat (samt - som redan nämnt - Gandalfs död), så har det blivit dags för mig att göra det jag hela tiden hade tänkt och planerat att jag skulle tillbringa dagen med: korregering av min bok. Jag har kommit halvvägs nu och det jag trodde skulle vara ett ganska tråkigt och monotont perfektionistarbete inom det svenska språket visade sig - tvärtom - faktiskt vara väldigt underhållande och givande. På ett sätt kanske efterpysslet till och med är roligare än själva grundarbetet då man helt och hållet slipper opeppen som ihopsättningen av en skriftlig berättelse kan ge en. ('Ge mig' kanske är bättre formulerat, då jag såklart inte alls är helt 100%:igt säker på att alla som skriver håller med mig i detta.)

Att få nörda ner sig totalt i något man anser viktigt och samtidigt tycker är kul och lär sig något av är för mig toppen. Därför lägger jag helt min oro över att inte gå på en fest ikväll åt sidan och ägnar resten av min tid åt min framtida bok. Yay! (^o^)v~~

Moria och andra betraktelser

Nu har jag precis kommit till delen då Gandalf dött. De har kommit ut ur Moria och kommer snart börja som färd mot och genom Lothlórien. Boken är slut om mindre än 100 sidor, men för min del kan jag omöjligt förstå hur fort saker ska behöva hinna hända. Tolkien - ett geni.

Jag måste faktiskt (även om jag kanske redan gjort det i ett tidigare inlägg) slå hål på myten om att Tolkien är en utdragen författare. Så, så många säger att han kan ägna ett dussintals med sidor åt att beskriva en sten som inte har något med historien i sig att göra. Jag har själv sagt liknande saker. Dock är detta långt ifrån överensstämmande med sanningen få Tolkien om något är bra på att gestalta viktiga saker. Man ska inte välja hans böcker om man är ute efter litteratur fullspäckad med action och liknande, typ Tolken låter böckerna kretsa mer kring detaljer än händelseförloppet per se. Jag tilltalas av hur han beskriver alla de saker som enligt vissa må betraktas som orelevanta. Berättelsen handlar nämligen inte om ett äventyr där ont möter gott i en resa för att förgöra ett ont verktyg. Nej, den handlar om en värld: Midgård, och hur den världen fungerar med olika samhällen, uppdelad politik med mera. Som sagt: Tolkien är ett geni och hans verk bör ses för vad det är och inte som böcker för äventyrslystna tonåringar.

Två syner på vår planet

Två jordglobar som jag verkligen vill ha är dessa. ^ Det känns som om den översta med fjärilar är jag, på något vis, medan den undre är mer hur jag önskar att jag var (?). En hel planet täckt av fjärilar känns enligt mig väldigt sorgligt, av någon anledning. Jag tror att den inte är tänkt att vara depp, utan snarare hoppfull, men för mig blir det lite som en symbol för massvis av vilseledda människor världen över. Sorgligt, men ganska sant, tror jag...

Men vem vill väl inte vara en superhjälte?!

Vill ha!

Återigen en sådan där dag då man vill ha snajdiga hjälpmedel! Exempelvis en trappgående rullstol skulle kännas ganska behändigt. Framförallt tilltalas jag av idén att den kan ställa sig med hjulen på varandra för att på så sätt bli längre. Ballt, men kanske en aningen instabilt. Men vad sjutton, man är väl ingen chicken  heller! ;)

Det är lite konstigt att den här typen av underrede för rullstolar inte kommit i massproduktion, det känns ju liksom som något typiskt som folk borde tilltalas av. Det kan ju heller inte vara omöjligt att faktiskt uppfinna en bra rullstol som går i trappor och efterfrågan på detta borde ju vara enorm! Än en grej jag borde uppfinna då jag blir ingenjör och jobbar med utveckling av ball teknik. ;)

Man kan inte låta bli att undra

Om bara inte homosexualitet ansågs så farligt.

Jag är naiv. Jag blir ständigt förvånad. Ständigt förvånad över att det verkar spela roll för folk huruvida dess barn är gay, straighta eller lesbiska.

Jag förstår inte. Kan omöjligt fatta vad det är som är det hemska. Vad det är som gör det läskigt att vissa människor attraheras av folk med samma kön. Vad är det som gör det läskigt? Det handlar ju bara om känslor, känslor riktade åt olika håll.

Jag vet inte varför jag skriver detta, det låter som om jag är 14 och vill framstå som bildad och politiskt korrekt. Jag är 18 och orkar inte bry mig om fasader och identiteter som duktig. Dock vet jag faktiskt varför jag skriver, det var en lögn att jag inte vet. Jag skriver för att jag hade velat ha det annorlunda. Jag skriver för att jag är bitter. Bitter över att det blev som det blev. Bitter för att det hade blivit annorlunda om samhället varit vettigare.

Fan.

(Det har inte gått över, trots att tiden borde gjort sitt.)

Tyvärr inget tips

Jag såg den här filmen idag och vet nu inte riktigt vad jag ska tycka. Då jag var i USA i somras var den exakt överallt, så väl i bokform som på planscher och som film på bioduken (?), och så vidare. Då man ser något exakt överallt och dessutom när det kommer inpacketerat i tidigt 60-tal så kan man ju inte låta bli att vilja checka vad det är frågan om egentligen. Trots den snygga packeteringen så kan jag ändå inte säga att jag är helt övertygad...

Berättelsen handlar om skillnaden mellan vita hemmafruar och svarta hembiträden i södern under en jäkligt rasistisk tidsperiod. Storyn är viktig och bra, det finns gott om starka kvinnor och mycket tala för både filmen och boken. Nu har jag ju inte läst boken alls, men angående filmen så kan jag nog faktiskt fastslå att den inte riktigt var min kopp av te. Den spelade endast på ens känslospäktra, vilket lämnade mig mer eller mindre oberörd. Trots att den var väldigt fin rent estetiskt så var det inget jag någonsin kommer se om för alldeles för mycket var så konstigt och nidbildligt Hollywood. Nope, not my kind of thingie~

Typiskt yaoi

Okej, detta är kanske inte ett inlägg för den pryde, nu har ni blivit varnade.

En grej som är gällande för all form av yaoi/shonen ai/homoerotik mellan två män över lag i Japan är att tvång till sex är samma sak som kärlek. Låt oss ta Kuroshitsuji som exempel (bara för att jag bloggat om den animen tidigare). Det är ju egentligen ingen yaoi per se, men den har ju gayundertoner, vilka är ganska centrala i berättelsen som sådan. Här är det där tvånget verkligen tydligt. Det är konstant en underton av sexuellt tvång mot Ciel, då han är den typiske uken. Han ska alltså ta emot allt, gärna iförd en klänning med mycket rysch och pysch och spets och volanger, samtidigt som han ser arg, förnedrad, upprörd och ledsen ut. Spännande trend, med tanke på att Ciel ska föreställa vara typ tolv år och Sebastian typ vadå? 30? (Sebbi som peddobear är verkligen förståerligt.)

Har någon sett Junjou Romantica (typ en av de mest kända yaoi-animes någonsin) så vet ni säkerligen vad jag menar. Där är det som standard minst ett seme-tvingar-sig-på-uke-sex per avsnitt, annars är det en annan anime man kollar på. Jag är ju inte så jättepolitiskt korrekt kanske, så jag köper ju detta och sitter och gluffsar i mig baconchips framför scener som bitvis verkligen inte är okej någonstans, men sedan är jag ju ganska van vid galna animes också. (Efter High School of the Dead och en serie jag inte ens tänker nämna i den här bloggen - ännu - så tror jag typ att jag kan se vad som helst i animeväg.) Är det inte rape så är det incest-familjefest (helst typ två snubbar som är enäggstvillingar, eller något annat liknande). Man luttras, men någonstans kommer jag nog aldrig riktigt att sluta förvånas... Ändå.

Fantastiska friktion!

Detta lär ju i och för sig knappast komma som något nytt, men hur som helst så är det värt att tjötas om: Om det är något jag går igång på så är det vetenskap!

Idag verkade inte alls särskilt lovande då jag vaknade imorse. Jag mådde illa och allt kändes allmänt dåligt. Sedan lyckades jag i varje fall dra mig till le skola för att ha fysik. VÄRLDENS bästa fysik! (Jag älskar ju sådant ju, hehe~) Vi har fått i uppgift att i par redovisa ett fysikaliskt begrepp genom ett experiment som bevisat begreppets innebörd, typ. Jag och Kenar valde att prata om friktion, så vi labbade runt lite idag inför redovisningen på måndag och även om jag var 100% säker på att det skulle gå precis som vår hypotes förutsätt att det skulle göra så kunde jag inte låta bli att hoppa lite i talet av lycka för att allting var totalt logiskt och det faktum att jag hittade ett matematiskt mönster efter bara någon minut. Hur man roar Emm - ge henne lite laborationer och låt henne känna sig smart och bli kär i vetenskapen!

Minne blott

I can hear the soft breathing
Of the girl that I love,
As she lies here beside me
Asleep with the night,
And her hair, in a fine mist
Floats on my pillow,
Reflecting the glow
Of the winter moonlight.
[ Lyrics from: http://www.lyricsfreak.com/s/simon+and+garfunkel/wednesday+morning+3+a+m_20124768.html ]
She is soft, she is warm,
But my heart remains heavy,
And I watch as her breasts
Gently rise, gently fall,
For I know with the first light of dawn
I'll be leaving,
And tonight will be
All I have left to recall.

Oh, what have I done,
Why have I done it,
I've committed a crime,
I've broken the law.
For twenty-five dollars
And pieces of silver,
I held up and robbed
A hard liquor store.

My life seems unreal,
My crime an illusion,
A scene badly written
In which I must play.
Yet I know as I gaze
At my young love beside me,
The morning is just a few hours away.

Det gör typ inte ens ont längre! Det känns bara som en del av det som var. Jag är fri! Jag förstår det nu, att från detta är jag fri! Jag vet att det må låta flum för er som inte var med, men att nu ha insett att det som var var, men att det nu är ett minne. Ett ganska fint minne.

Core Berry White

Vit choklad, hallon, chokladsås. Vad mer behöver en människa?!! Mamma kommer hem med detta som vi ska ha som efterrätt efter världens bästa gurksoppa med rökt lax. Då dagarna inte känns fantastiska kan man trösta sig med en middag i världsklass, något som brukar hjälpa väldigt bra!

Det roliga är ju också det faktum att den kom i en liten matchande Ben & Jerry'spåse! <3

Sommardygn

Allt jag vill är att sova ut riktigt ordentligt. Sedan, då jag är allt igenom utvilad, vill jag ha biljetter till något spännande event. Biljetter som gör att man måste upp i gryningen för att hinna med i köerna. Biljetter till något som ska vara helt ofarligt då man inte behöver socialisera sig med några andra än de man är där med. Sådana biljetter vill jag ha.

Sedan vill jag vara vaken till gryningen därpå. Ligga under stjärnklar himmel och prata om livet. Hålla folk i handen och le åt internskämt. Skratta så att man får ont i ansiktet och magen, men ändå vara allvarlig ibland också. Gå runt och småäta och sippa på milkshakes och softdrinks. Alla har likadana armband och alla har köpt matchande T-shirts. Så vill jag ha det! (Givetvis bör vädret vara varmt, varmt, varmt och solen vara gassande!)

Hmpf

Det där med att man skulle ha högsta betyg i allt bara för att man är nörd är verkligen som om en vikt på 1000 gram väger 1 newton (helt fel!). Jag blir så trött på att folk verkar dra som slutsats att nördar med högt IQ garanterat har alla MVG (eller A+, som det tydligen heter numera). Det är verkligen tjurbajs (bullshit)!

Jag älskar att lära mig saker och gillar examinationer överlag då jag gillar att utmana mig själv. Jag har också väldigt höga betyg generellt sätt. Dock har dessa saker ingenting med varandra att göra!!! Verkligen nada. Jag avskyr gymnasiet fullt ut. I gymnasiet kan man i princip vara hur dum som helst, bara man fattar systemet. Sedan kan man också fatta systemet, vara smart och ändå göra bra ifrån sig. Och så kan man fatta systemet, vara smart, men helt enkelt skita i att göra "bra" ifrån sig. Dessa människor tenderar jag att beundra! Alltså verkligen beundra!! Brainies som kan allt, men inte pallar hela det där tönteriet med MVG:n hit och A:n dit gör mig alltid så väldans glad. Det är dessa människor som fattat grejen, nämligen att grejen är skit så att det är lika bra att bara göra så mycket man orkar, men helt och hållet skita i prestigen. Så ska jag bli mera!

Shirofever~

Det är någonting med karaktärer som är all moe men ändå så jäkla badass! Typ som Shiro i Deadman Wonderland!!! Att vara helt sweetiepie på utsidan och sedan helt jäkla vicious på insidan, det måste ju bara älskas!

Jag önskar att jag själv vore mer av en Shirokaraktär! Alltid så superpepp och jättefint jätteglad, men samtidigt typ tuff som ett tåg ändå! Egentligen borde nog typ varje kotte ha lite av en Shiro i sig. Alltså ett personlighetsdrag som gör att de kan äta en bananasplit i ena sekunden för att sedan klå upp en mobbare i den andra. Åh, jag vill också ha en Aceman som kommer till undsättning iform av en Shiro när man som mest behöver henne! (Det vill säga typ exakt hela tiden~)

Bronkobert is back in da hood

För att fira att jag och Bronkan äntligen fått återförenas efter över tre veckor ifrån varandra så tog vi håltimmen i akt och drog ut på stan och åt lunch där istället. Världens bästa lunch, måste jag säga, då jag åt en citroncheesecake och drack en kaffe. Kände mig som en del av animen K-on!, bortsett från att jag inte drack te och inte har ett band som jag struntar i att repa med. (^w^)~~

Då vi var på stan' lämnade jag tillbaka min ex-studentklänning också. Planen är alltså nu att hitta en annan, vilket man på ett sätt skulle kunna säga att jag gjorde också. Dock var den jag hittade typ helt trasig och kvaliteten kändes kass, så det var inget direkt alternativ att lägga pengar på den. Det blir till att leta vidare! Dock hittade jag en topp, men den köpte jag inte heller... (Kan jag ha en genomskinlig vit T-shirt med fjärilsmönster? Funkar det verkligen? Hmm... Världens svåraste tankenöt detta!)

Yosh!

Uppsatsen är klar, yay for me! =D

Jag är ju, som säkert tidigare nämnt, en sådan där konstig jäkel som gillar både att skriva uppsatser och att skriva prov, så egentligen är det liksom ingen direkt uppoffring från min sida att ägna en eftermiddag åt skolarbete. Dock är det ju inte kanske min favoritsysselsättning om jag anser mig ha massvis av andra, betydligt  viktigare, saker att sysselsätta mig själv med. Till exempel läsa Sagan om Ringen, kolla sista episoden av Äkta Människor som jag fortfarande inte tagit mig för att se, skriva för hand eller fortsätta redigeringen av min bok. Det finns så jäkla mycket man ska hinna med på så jädrans kort tid, jag tror jag blir småknottrig!!

Nu ska jag hur som helst hoppa i duschen, sedan blir det Äkta Människor och därefter Tolkien ftw! Peppt avslut på min helg!

ps. Titeln på min uppsats blev "Tourette's - A Ticket to Tics", ändå lite catchy~ ds.

Den internationella Tolkienläsardagen

Idag är det den internationella Tolkienläsardagen. Det vill säga så borde jag alltså nu sitta djupt försjunken i Sagan om Ringen och läsa-läsa-läsa. Dock faller det sig så att it aint gonna happen yet för jag har en uppsats om tourettes (på engelska) att skriva först. Den ska bara vara typ två sidor max, så jag tänker mig att jag ger den min eftermiddag, men knappast min kväll.

Men att bero på Tolkien lite då! Han var ju en väldigt fin snubbe, den där karln. Tolkiens verk kom ju att påverka i princip hela världen gällande fantasygenren och jag tror knappt att det är någon i dagens samhälle som inte hört talas om Frodo, Gandalf, Sauron och co;. För mig är, som säkert tidigare nämnt, Tolkien min barndom och min nutid. Jag är totalt överförtjust i hela Midgård och filmerna har räddat många sjukhusvistelser. För mig är Tolkien ett sätt att försvinna in i en annan värld. En värld där saker känns mycket lättare än vad de gör i denna i mångt och mycket. Kampen om det onda och det goda kan ju rädda vilken ledsen gnu som helst liksom, och gnun vid namn Emm har den räddat många, många gånger.

Tack Tolkien, för allt du skrev, berättade och gjorde! Jag hade inte klarat min skolgång utan dig!

Emoness

Idag är inte riktigt min dag... Eller idag är nog kanske att ta i lite väl hårt, men typ ikväll då, det kan nog stämma. Smågrejor kan göra mig alldeles emo på insidan, typ en sådan enkel sak som att jag prövar min studentklänning som jag typ har varit alldeles överpepp på att få bära den femte juni och så inser jag att jag med den på mig ser ut som en jättebäbis som är på väg att delta i mitt egna dop. Fail. (o____o) (&__&) Så, så fail. Det blir väl bara till att lämna tillbaka den och ha kostymbyxor och skjorta som var min ursprungstanke, även om det känns segt i jämförelse.

En annan sak som gör mig lite tom inuti är det faktum att jag måste göra massvis av skolarbete imorgon. MASSVIS. (Eller typ en uppsats och matte, mycket om man egentligen vill sitta och läsa Sagan om Ringen och korrskriva sin.) Emoness, epic emoness.

Får trösta mig med choklad, bra film och MTG inatt i alla fall...

Code Geass - such a mindfuck!

Det är verkligen helt hysteriskt hur en anime kan komma att bli ens hela koncentrationsupptagande ibland. Code Geass är ett ypperligt exempel på detta. Det tog mig nästan över en halv säsong att komma in i serien, men nu är jag fan stuck for life!

Animen handlar om att Japan blivit övertaget av "Brittania" (oj, ariska männsikor som typ snackar engelska ibland och verkar komma från Europa, det ringer inga klockor!) så att japanerna numera går under benämningen "elevens". (Japan är distrikt 11, därav namnet.) Elevens lever i ghetton (för det mesta) och enda chansen att få någon som helst form av position som står över typ slavstatusen är att bli typ halvbrittanians, vilket man blir om man kämpar på deras sida (obviously enough). Det bor ju givetvis hur många riktiga brittanians som helst i distrikt 11 (nej, jag är inte en jubelidiot och tror på det här systemet, jag har bara valt att benämna det som det de kallas för i serien till en början) och vi som tittare får följa Lelouch, en tronarvinge i typ 37 ledet (inget hopp om vidare titel där inte, haha). Lelouch har en minst sagt komplicerad relation till hela Brittania och den politik som förs. Hans mamma blev mördad och hans pappa (kungen, som har typ ungar som skulle kunna fylla en smärre skola) är kanske inte den allra trevligaste typen. Lelouch har tillsammans med sin syster blivit deporterade till Japan för att där agera mäktiga brittanianska ungdomar, men saker går kanske inte riktigt som det är tänkt... Det hela tar egentligen sin start i att Nunnally - Lelouch syrra - säger att hon önskar en vacker värld. Hennes storebrorsa får då knäppen och skapar målet att bilda en helt ny värld där Nunnally ska kunna leva fritt och lyckligt. Något som givetvis är dömt att gå åt helvete. Till sin hjälp har Lelouch en geass - som han får på ett inte helt okomplicerat vis - som är en slags kraft. Hans geass är att han kan titta folk i ögonen och beordra dem till att göra grejer, typ dö eller rista in kryss på en mur eller något annat passande.Till saken hör även den att Lelouchs bästa kompis Suzaku, som från början är Japan, även han vill förändra världen men då inifrån maktpositioner. De har alltså motsatta idéer om vad som vore lämpligt och detta ger dig som tittare allmän panik serien igenom.

Jag har nu kommit typ en tredjedel på säsong två och sitter med andan i halsen så fort jag tänker på Lelouch och co;. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men Code Geass har till och med fått mig att få ett intresse för mechas och hela den biten, då min favoritkaraktär Lloyd är en mechatekniker av rang. Spännande!!!! Se den här animen, det är en klassiker och den är så värd, men var då beredda på både ett och annat hjärtstillestånd, men också allmän panik och nagelbitande. Så värd och en så, så, så stor mindfuck!!!

Squiddotimu

Nu sitter jag troligtvis och nördar Kanjibossen alternativt anime med Squiddo. Det vill säga så är jag mycket, mycket upptagen, haha~

Jag har säkerligen tjatat lite om det här tidigare, men jag tror hur som helst att det är väldigt viktigt att man får tid med andra nördar om man själv är nörd. Samhället i sig blir lätt alldeles för fokuserat på att vara häftig och häftig är man ju först om man super skallen av sig varje helg, i princip. Är man då en sådan person som inte alls tilltalas så speciellt mycket av en sådan livsstil så kan det vara en jätteviktig - mer eller mindre avgörande kanske till och med - sak att ha en/flera annan/andra att nörda ner sig med. Tur för mig att jag har Squiddo då, annars hade jag ju aldrig tagit mig förbi min Kanjiboss!

Yujin-sensei

Jag hade verkligen helt glömt bort hur bra Vampire Game verkligen är. Min tanke var att Emm, 11 år inte kunde ha särskilt stor koll på bra manga alls, men sicken tönt jag är som inte kunde ha mer fel!

Det är roligt hur alla flashbacks kommer som på ett rinnande vatten då man läser om volymerna. Jag minns direkt hur jag läste volym ett till fem om och om och om igen bara för att jag helt enkelt inte kunde få nog av Ishtar, Darres, Duzell, Yujin och berättelsen om Phelios. Än idag har jag samma favoriter: magiläraren Yujin (åh, denna homoerotik!), powerprinsessan Ishtar (fierceness!) och Duzell (argsmart kattjäkel som törstar efter blod, det bör älskas). Darres är ju fin, men inte lika underbar som de andra.

Det är verkligen som en absolut sanning att jag alltid faller för de lite suspekta birollerna. Typ helst ska de ha glasögon (Yujin är undantag) och lugg att titta under. Sedan ska de vara lite tysta, ibland kanske till och med lite blyga, och givetvis totalt överintelligenta. Fierce! Åh, Yujin, lär mig la gamme! (Angående la gamme - en förbannelse som både förgör sig själv och sin fiende - så ska det få bli ett helt eget inlägg för det finns mycket att säga om den saken!)

Pepp dag

Skulle jag vara en iPodreklam så skulle jag definitivt se ut som den nedan. Haha~ Idag är en pepp dag, känns det som. Jag ska träffa Squiddo, äta sushi, spela Persona 4, kolla anime och fixa recept till ett par solglasögon. Livet känns allmänt fint och soligt~ Hade mitt liv varit en anime så hade jag idag dansat runt till Kujubiki Unbalance och hoppat högt och suttit på ett moln och dinglat med benen. Ändå fint~

Tjugofyra

Sätter mig tillrätta. Bakåtlutad på en blå snurrstol. Låren lite isär, tryckta mot armstöden. Fötterna ihop, ena benet något under det andra. Långt nedsjunken i sitsen så att toppen av ryggstödet blir ett nackstöd. Tårna kniper om kanten på skrivbordet. Konstig ställning, men ändå bekväm. Två minuter kvar. Sträcker efter hörlurar. Upp och runt huvudet, försiktigt trätt över öron. En och en halv minut. In med sladden i mobil. Väntan. En minut kvar. En ljudsignal som endast hörs i lurarna. Ett sms. "Okej att ringa nu?" Okej. Väntan som känns som tiotusentals år, men i själva verket blott sträcker sig över någon-några sekund-er. "Hej." "Hej." Leende och rodnader. Fint detta, väldigt fint. Fniss, samtal, finger på sladd. Fint! "Snart igen?" "Okej." "Väldigt snart?" "Mhm, väldigt." "Hur snart?" "Ikväll?" "Det är kväll." "Igen ikväll." "När igen?" "En halvtimme." "Tjugofem minuter?" "Tjugofyra?" "Tjugofyra."

Ord som bildar meningar som bildar stycken som bildar kapitel som bildar text som bildar bok!

40% igenom min allra grundligaste genomläsning av min bok. Peppt! Det tar ju sitt lilla tag, men det känns verkligen helt hysteriskt givande då man inser att man kommit en bit på väg. Min plan är att vara helt klar med detta tills i början av nästa vecka, för efter det måste jag verkligen ägna min datortid åt att jobba, vilket jag sagt nu i snart över en vecka. (Och däremellan bör jag ju klämma in en del uppsatsskrivning och skolarbete också.)

Det går verkligen i skov, men för tillfället så upplever jag min bok vara det allra viktigaste någonsin, typ. Jag tänker på den exakt hela tiden och vill bara bli klar nu, nu, NU! (Nej, tålamod är ju långt ifrån min starka sida.) Hur flummigt det än må låta med tanke på att jag mer eller mindre verkar leva mitt liv online periodvis så är jag faktiskt inte världens fan av att bo framför en dataskärm under för lång tid åt gången. Jag tycker det känns som om jag får någon slags datahy och att huvudet blir alldeles mosigt när jag sitter för längre framför tangentbordet, så för mig är pauser vid jämna mellanrum ett måste. Därav är det typ omöjligt för mig att jobba på boken 24/7, så som jag egentligen skulle vilja göra. Nu blir det till att ta en skärmpaus och istället göra lite skolarbete, tror jag allt.

Nihongo!

Igår på eftermiddagen så blev jag så megapepp på att börja plugga japanska på universitetsnivå. Squiddo kom förbi min skola och var med på min sista lektion (japanska) och snobbiga jag kunde inte låta bli att bli pepp över det faktum att man i höst kommer få gå med folk som faktiskt bryr sig och därav övar så att de är bra på språket. Det är alltid så irriterande när folk har olika intressenivå gällande ett språk. För båda parterna.

Efter skolan drog jag och bläckfisken vidare till McDonald's. Vart annars? Jag drack årets första milkshake och vi pratade om allt mellan himmel och jord (om himmelen är Durarara och jorden Code Geass, det vill säga). Det var såklart toppfint!

Då vi var färdigDonkade drog vi hem till mig och gjorde något apdumt: Vi läste nämligen de senaste kapitlen ur Gantz. Jag säger bara en sak: FY FASIKEN VAD ÄCKLIGT!!!!! Jaaa! Låt oss göra en köttfabrik av människor och sätta ungdomar i akvarier. JAAA, vilken bra idé!!!!!!!!!! Not. Men å andra sidan så tilltalas ju jag av sådant där supergross och jätteköttigt, hehe. Yay!

You got Shinra! You're probably a rather eccentric yet intelligent person that would be happy to meet someone else like you. If you were to meet him, the two of you would probably fall in love at first sight, due to your personalities. The time between when you met and when one of you confessed would probably not be all that long, and the confession would be done with a great deal of vigor. In the end, if it worked out, any other person who met the two of you as a couple would say that you were the strangest couple they ever met, but also the ones with the best chemistry.

Durararatest, Shinra-sensei i honung(?)

Än en gång Bakuman

Ibland är det bökigare än ibland att ta sig till skolan. Sådana dagar vill man inte göra något sådant så värdelöst som att sitta i en skolbänk. Sådana dagar vill man göra saker som är nyttiga, saker som ger tillbaka.

Det känns som om jag slösar bort min tid då jag bara sitter här. Jag låter bilden (Bakuman) säga resten~

HI-TECH VENDING MACHINE!!!

Allt av värde(löshet) händer i Japan! xD Jag vill att Sverige också ska ha sådana coola saker som den ovan, fatta ballt!!!

(Hoppas de inte installerat någon såhär dyr vending machine i Ikebukoru though ty det skulle bara bli slöseri med pengar med tanke på Shizuo...)

Igång igen

Det har varit en ganska lång paus nu sedan jag sist satt ned och jobbade på min roman. (Att säga roman låter så viktigt, men manuskript eller bok ger ju samma klang så jag kör på roman för nu.) Jag kan faktiskt erkänna att det till och med gick så långt att jag funderade på att sluta skriva på den. Dock har jag (som tur är!) nu kommit på andra tankar. Boken är ju så gott som färdig och allt som är återstående på den är någon ytterligare genomläsning efter att den jag håller på med nu är klar. Grovjobbet är gjort!, tror jag...(!)

Min plan är alltså återställd till vad den var från början, nämligen att jag ska jobba klart den så att den är helt färdig för att skicka in till förlag i mitten av april. En månads ihärdigt arbete alltså! Yosh!! Heja på mig nu! Jag (tillsammans med tiotusen liter kaffe) ska klara mig igenom detta, och det med råge! Jippi!!!

Peppen!!

Just nu känner jag mig väldans pepp och full av energi!! Inte nog med att min käre fader ringde mig mitt i lektionen för att berätta att det kan vara så att jag fått napp på min foto-/prosalyrikbok om att leva med en funktionsnedsättning som gör en rullstolsburen, jag har också slagits av tanken att jag om två månader och 16 dagar lämnar gymnasiet bakom mig för gott!! Snart kommer jag sitta i en universitetsbänk och faktiskt lära mig saker!! (Givetvis har jag lärt mig massvis av stuff på gymnasienivå också, men det blir liksom inte samma sak då det känns som om hela gymnasiet är uppbyggt kring rasterna, medan man på högre studier kommer dit, kör sitt race och drar hem.) Gymnasiet har för mig varit främst bestående av dötid, känns det som. Det har varit så mycket att sitta långt bak i klassrummet läsandes i en bok för att invänta några minuter av effektivt arbete för att sedan återigen ha massvis av dötid. Jag älskar kunskap, men klassammanhang är överlag väldigt oinspirerande så då blir det lätt hänt att man tappar fokus.

UNIVERSITETSPEPP!!!

Schrödingers katt

Tänk alla de stackare som inte har en Adam så att de därav inte lyckas hitta alla dessa fantastiska saker!!! OMG.

Man måste helt enkelt älska minutephysics på youtube. Be there (som tittare på dessa fantastiska videos) or be square. Världens smidigaste förklaringar av fysik!

Min iPhone, ett liv.

Galet det där med telefoner och vad det gör med en. Hur beroendeframkallande det blir. Jag blir alltid totalt jättefast i min mobil och de senaste dagarna har det blivit allt värre. Små fina sms som gör ens dag. Ibland kanske till och med ett samtal. Kanske ett sådant där samtal som är tänkt att bara vara för några minuter, men där man helt tappar begreppet om tid och rum så att man upptäcker att det gått lång, lång, lång tid utan att man visste ordet av. Sådana samtal älskar jag. Sms där det bara står ett hjärta, bara för att man ska veta att man är omtyckt. Och inte vilket hjärta som helst, utan ett hjärta som man kan titta på i flera minuter, bara för att det är så skönt att låta ögonen vila där. Sådant älskar jag. En telefon som gör en fnittrig och gör så att man rodnar är en bra telefon. Min telefon är en sådan telefon just nu. Den är tung och alldeles varm i min ficka, på mitt bord, i min hand eller vid mitt öra. Min iPhone, ett liv~

Tunglek

Okej, min nya grej just nu är rullstolsteknik! Gärna från Japan då de har de allra fräckaste grejerna, dock så måste jag ge en stor eloge till USA för den häftiga grej jag ska skriva om nu.

Den här grejen som ni kan se en tecknad bild av ovan går under benämningen Tongue Drive och det är egentligen inte ett särskilt komplicerat system alls. Genom en liten magnetisk piercing som är fäst på tungan så styr man sin rullstol då man i munnen fäst olika magnetiska punkter. Allt du behöver göra är alltså att röra tungan åt olika håll för att på så sätt röra din permo. Så vitt jag förstår så är rörelsesensorerna otroligt känsliga också, så det krävs inte mycket till tungstyrka för att kunna köra på det här sättet. Det enda jag kan tänka mig som lite bökigt är väl den sändare och det batteri som man fäster i gommen, samt det faktum att konversation lär bli en omöjlighet då man använder detta. Men samtidigt tycker jag att idén om att inte behöva förfrysa fingertopparna under vinterhalvåret väger upp för detta mer än väl. Hela manicken syns ju heller inte alls då den sitter i munnen på dig, helt sladdlös. Anledningen att den kan vara sladdfri är att den går att koppla upp mot en iPad och liknande som då får fungera som sändare till rullen. Detta får mig alltså att tänka att det måste vara mycket enkelt att koppla av och på den, så man lär ju kunna variera mellan munstyrning och vanlig joystick, exempelvis.

Detta lär nog vara det första inlägget i ett långt led av rullstolsteknik, om jag känner mig själv rätt. Nu blev jag ju liksom helt sjukt peppad på att skaffa mig en karriär inom rullstolsutveckling. Emm Uppfinnaren liksom! Ballt!

Drömmen, blott en dröm

Ni vet det där med att ligga sömnlös och hur fruktansvärt dåligt och jobbigt det är?! Inatt var en sådan natt för mig... :/ Jag kunde verkligen inte somna, hur mycket jag än försökte! Det tog mig flera timmar innan jag slutligen lyckades falla in i dvala, men väntan dit var hemsk. (Hemsk och varm! Sommaren kanske kan vänta ett tag i alla fall, haha~)

Idag är jag därav helt sonkad... Jag bestämde mig för att vara hemma första lektionen för att få ihop några timmar i alla fall, så nu om drygt 40 minuter drar jag mig iväg till le school för mina tre lektioner. Sedan blir det hem och plugga matte, beroende på hur död jag är... Åh, sömnlösheten, varför gör du så här mot mig??

Pluggelugg-glugg

Hur konstigt det än må låta så faller det sig som så att jag älskar att skriva uppsatser. Jag gillar det nästan lika mycket som jag gillar att skriva prov. Det tråkiga är ju bara att läsa in sig på ämnet som man ska skriva uppsatsen eller provet kring. (Tur för mig att filosofin är så rolig då!) Det är ju inte alls konstigt att jag gillar uppsats- och provskrivning då jag gillar utmaningar överlag.

Dock har jag ett problem gällande alla sorters skolarbete och då kanske framför allt uppsatsskrivning. Det är nämligen som så att jag har ett koncentrationsspann som allt som oftast ligger på minussidan... Jobbigt!!! Som nu till exempel. Nu sitter jag här och snackar blaj på min blogg istället för att skriva fantastiskt om Locke. Men frukta icke! Efter en lovande efterrättspaus i form av morotskaka ska jag hänga med John enda tills vi är totalt färdiga med varandra! Kämpetorsk!

Studentklänning check

Helt mot alla odds tillsynes så införskaffade jag, med smakråd av mina fina päron, en studentklänning idag. Då jag alltid ska envisas med att använda mig av Hipstamatic så kanske inte bilderna är direkt en exakt avbild av hur klänningen egentligen ser ut, men jag tror ändå att man får lite rätt känsla. Av min mening att döma så är nämligen klänningen både lite vintage och lite drömsk. Den är lite dovt äggvit till färgen och består av dels en underklänning à la Madickenstil och dels av en överklänning i spetsaktig bomull. I all sin enkelhet så är det faktiskt ganska spexig ändå. Givetvis kommer jag inte bära den till några ballerinaskor eller annat tjafs, oh no. Jag ska pryda tassarna med mina egendesignade Converse och benen ska vara klädda i ett par gröna strumpbyxor med något fint mönster, typ prickar eller något. (Om det är möjligt att hitta alltså.) Jag var faktiskt helt övertygad om att jag skulle ta studenten i byxor, skjorta och fluga, men att sluta upp med att förvåna mig själv vore väl en skam antar jag. (Jag har som tur är en månads öppet köp, utifall att jag skulle panika om ett tag, haha~)

ps. Lade ni märke till att min klänning till och med är vit? Hur sjukt är inte det på en skala! Första gången jag är färgkordinerad så som man ska vara by the book, haha! ds.

Köttbullar vs. Sushi

En annan grej jag och mina kompisar gjorde igår var att kolla på de två allra första episoderna av Sailor Moon. Väldans spännande tyckte jag, då det har gått en väldans massa år sedan sist jag såg en anime från 1900-talet. En spännande grej med den svenska Sailor Moon vs. den japanska är att i och med översättning och omskrivning av vissa scener så tar sig de båda versionerna helt olika framåt i historien. I den japanska är det exempelvis två av Sailorsen som är ihop, medan man i den svenska gjort dem till systrar. Det är spännande hur censur blir ett måste för att ta in en anime i Sverige, då en anime i svenska mått mätt måste rikta sig till barn bara för att den är tecknad. Om någon av er har sett filmen Paprika så kan ni kanske se problematiken i detta.

Jag minns närjag var liten och kollade på Pokémon. Jag levde, andades och frodades i detta och ändå nu så undrar jag hur mycket av orginalstoryn som faktiskt gick mig förbi. I japanska mått mätt var jag ju som sex-/ sjuåring alldeles för liten för att få titta på detta, men i Sverige fanns det överallt på Stor och Liten (nuvarande BR). Det är egentligen synd att det blir en så kulturkrock. Om man kollar ur ett genusperspektiv (vilket man i och för sig aldrig bör göra då det rör sig om anime, haha) är ju inte det alls särskilt 100 heller. Troligtvis är perspektivet man har - på exempelvis Sailor Moon - som 18åring säkerligen vida skiljt från hur man ser på saken som sexåring...

A Clockwork Orange

Igår var jag med två kompisar och kollade bland annat på A Clockwork Orange av Stanley Kubrick. Jag hade inte sett den tidigare rakt igenom, så det var otroligt fint. Dock märks det hur bortskämd man är med dagens effekter och allt, för folk som levde när den kom verkar anse den vara betydligt mer läskig än vad vi 90-talister tyckte.

Förmodligen vet de flesta av er vad historien handlar om, så jag kommer faktiskt vara så dum att jag helt hoppar över det och istället bara kör pang på rödbetan med lite om vad jag tyckte om filmen i sig. Jag tyckte den var jättebra! Vad var det som gjorde den så bra då? Jo, den var så otroligt snyggt koreograferad. Bara en sådan enkel sak som att Alex dansar till Singing in the Rain och samtidigt både pucklar på en författare och våldtar författarens fru. Det är fan hårt! (För er som inte känner mig, alternativt känner alla mina olika sidor, så bli nu inte förskräkta. Jag har en försmak för något av det obscena våldet, så är det bara.)

Filmen var verkligen snygg överlag. Skådespelaren till Alex karaktär var ju helt magnifik också! Ja, detta är verkligen en film som jag rekomenderar. Full med ångest, misshandel, våldtäkt och snygg estetik! What's not to like?

FilosofEmm at your service

Bra att man börjar morgonen med att sitta och titta på K-ON! där typ mer eller mindre hela episoden går ut på att karaktärerna borde plugga istället för att dricka te, eller vad det nu har för sig, och så inser man att det man själv håller på med är precis samma sak: alltså att man gör andra saker istället för det man borde. Jag borde verkligen, verkligen plugga nu exempelvis, men vad tror ni att jag gör om inte har en väldigt trevlig tid med internet istället?!

Aja, nu ska jag ta tag i allt! Filosofiuppsats here I come! (Om några timmar ska jag sätta mig på pendeln och dra till Spånga för att träffa några kompisar, så det lär ju bli allt annat än plugg då, gissar jag~)

Vampire Game

Älskar när man börjar läsa om lite manga från då man var 11 och landar rakt i hjärtat av Vampire Game! Inte nog med att den handlar om en reinkarnation av vampyrkungen Duzell som återfötts i en kattunge samt om en prinsessa med girlpower gånger hundra - det är också en manga på svenska vilket är en utmaning bara det då jag typ inte läst manga på mitt hemspråk sedan jag gick i mellanstadiet. Spännande!

Kommer säkert tjata vidare om Duzell, Ishtar, Darres och de andra flera gånger till så ska inte snacka sönder ämnet nu med ens. :P

På väg

Nu är jag på pendeln på väg mot ställen jag aldrig tidigare varit på för att träffa ett M som jag inte sett sedan september. M har nu en stor gravidmage. Utan att låta allt för flosklig så kan jag säga att jag aldrig riktigt upphör förvånas över det faktum att det med vissa personer kan gå evigheter sedan sist man sågs, men att det ändå är plättlätt att hänga, medan det med andra blir precis motsatsen... Ganska intressant ändå!

Concon

Världens bästa kiddodojs!! Cupcakes, grönt-är-skönt, kritvitt och namnteckning, allt man behöver. De kommer vara i min ägo om cirkus en månad. SWWWEEEETNEEEESSSSS.

Ögonäcklet

Ni måste ju ändå medge att det inte finns något så fascinerande som när folk lyckas med riktigt äckel. Oavsett hur det tar sig i form: film, anime, bok eller manga (eller bara en muntligt berättad historia). Av just den här anledningen så måste man ju älska Deadman Wonderland, ty den enbart handlar om äckel och sötgulliga saker om vart annat. Den ena sekunden får karaktärerna blommor och godis (som förövrigt kanske inte alls är godis i vår bemärkelse utan i själva verket är en livsavgörande - och superäcklig - medecin) och för att i nästa sekund träffa en jättelik gossekyckling som ger som straff att man måste få sitt högra öga utplockat. Oh, I like!!!!!!!

Ta ut ögat med en tång,
Gör det sedan till en sång.
Sjunga lite mer,
Du inte längre ser,
Utan bara dö',
Utan korv med brö'

(Visst ska jag bli sångskrivare och då med fokus på texter? :D )
//Trollino Junior