torsdag 29 mars 2012

Man kan inte låta bli att undra

Om bara inte homosexualitet ansågs så farligt.

Jag är naiv. Jag blir ständigt förvånad. Ständigt förvånad över att det verkar spela roll för folk huruvida dess barn är gay, straighta eller lesbiska.

Jag förstår inte. Kan omöjligt fatta vad det är som är det hemska. Vad det är som gör det läskigt att vissa människor attraheras av folk med samma kön. Vad är det som gör det läskigt? Det handlar ju bara om känslor, känslor riktade åt olika håll.

Jag vet inte varför jag skriver detta, det låter som om jag är 14 och vill framstå som bildad och politiskt korrekt. Jag är 18 och orkar inte bry mig om fasader och identiteter som duktig. Dock vet jag faktiskt varför jag skriver, det var en lögn att jag inte vet. Jag skriver för att jag hade velat ha det annorlunda. Jag skriver för att jag är bitter. Bitter över att det blev som det blev. Bitter för att det hade blivit annorlunda om samhället varit vettigare.

Fan.

(Det har inte gått över, trots att tiden borde gjort sitt.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar